Gladhammars hembygdsförening har genom åren erhållit många gåvor. Samlingarna omfattade till en början 340 föremål. Idag finns cirka ettusen föremål i samlingarna, allt från kaffekvarnar, skomakarutrustning, nattsärkar till körtröskverk. Värdefullast är troligen den täckta hästdroska som tillhörde disponent Rudolf Sunström på Gunnebo AB samt klavikordet.
Klavikordets upphovsman
Klavikordet i Gladhammars bygdegård saknar synlig signatur men kan genom sina klaverstämplar längst fram på undertangenterna – ett spegelvänt ”S” – bestämmas till den verkstad i Stockholm, som åren 1737-1756 drevs av Philip Jacob Specken (ca 1680-1762), perioden 1756-1759 av dennes verkgesäll Gottlieb Rosenau (ca 1720-efter ca 1790) och efter Speckens död av Rosenau ensam. Denne löd under hallrätt och hans tillverkning finns därför uppgiven i Stockholms hallrätts fabriksberättelser till 1789, då han försvinner ur källorna. Förmodligen kan han då ha tagits in på Sabbatsbergs fattighus, där Speckens änka dog, eller har han avlidit.
På landsbygden spelades det också på klavikord långt in i 1800-talet, med vissa exempel åtminstone till ca 1870. Inte sällan var det folkskollärare som spelade på klavikorden tills de bytte ut dem mot orgelharmonier (tramporglar).
Föreningen förfogar även över ett digert bildarkiv och negativarkiv. Här finns bilder fotograferade av Ivan Holmdal och hans far Alfred Holmdal samt Conrad Tyrberg och Väinö Iserstål. En ovärderlig bildskatt, som visar gammal bebyggelse och personer. Delar av dessa bilder har visats vid ett antal tillfällen, bland annat i församlingshemmet i Gladhammar.
Hästdroskan har återvänt till Gunnebo
Den täckta hästdroska som tillhörde disponent Rudolf Sunström på Gunnebo AB har återbördats till Gunnebo. Nu finns den att beskåda på museét vid lilla Gunnebo.
Det praktfulla ekipaget rullar iväg 
På väg till Gunnebo