De tre byarna Gladhammarsbyn, Lunds by och Fårhult ligger i Tjustbygden, omgivningar präglade av ett mosaikliknande öppet landskap; en gammal kulturmiljö med fina, omtyckta vandringsleder. Här finns ett rikt djurliv med kronhjort, dovhjort, rådjur, älg och vildsvin.
Tjustbygden med sina cirka 50 fornborgar är ett av landets fornborgstätaste områden med lämningar daterade från äldre bronsålder (1800-1100 f.Kr.) till Vikingatid. Här finns exempel på bronsålderns hägnade berg och folkvandringstidens fornborgar, många bronsåldersbosättningar och omkring tusen rösen finns registrerade.
I tätorten och brukssamhället Gunnebo finns ett litet museum som ligger på vägen mot Västrum, en låg rödfärgad ryggåsstuga med tillhörande ladugård där bland annat de gamla vagnarna, som tidigare fanns i Lunds by, finns att se. Här håller man öppet alla söndagar i juni – augusti, mellan klockan 15-17. I södra delen av socknen ligger Sundsholms säteri, som har tidiga anor, som bland annat en skeppssättning vittnar om. Ellen Key, som flyttade med sina föräldrar till Sundsholm, blev sedermera känd över stora delar av Europa genom sitt författarskap och sina för sin tid radikala åsikter i kvinnofrågor och barnuppfostran.
– Gladhammars kyrka (se egen rubrik)
År 1886 invigdes Gladhammars nya kyrka, som ligger öster om E22. Den ersatte en träkyrka från 1100-talet. Koret i den gamla kyrkan var byggt av sten och fick en tid fungera som gravkapell, men tre år senare revs allt det gamla. Församlingen anhöll hos myndigheterna att få ”sälja överflödiga och obrukbara inventarier”. Dessa bestod enligt skrivelsen av orgelverk, predikstol, en kista, två ekskåp, tre ljuskronor av mässing, diverse ljusstakar och ljuspipor, en stol samt ett bord. Mässingskronorna sattes dock upp i den nya, rundbyggda tegelkyrkan i nygotisk stil. Den skulpterade predikstolen hamnade på Länsmuséet i Kalmar.
– Gladhammars gruvor
Gladhammarsgruvorna tillhör de äldsta i landet. De har med kortare och längre uppehåll bearbetats under en tidsrymd av omkring sexhundra år. Järnmalm bröts från år 1525 och en hytta för järnframställning fanns vid Torsfallsån ett år senare. Kopparmalm började brytas på 1560-talet då greve Svante Sture får höra talas om att järnmalmen vid Gladhammar var så uppblandad med koppar och svavel, dvs kopparkis, att järnet i praktiken var odugligt.
Utsikt över Tjursbosjön från Solbergsfältet, gruvfältets södra del.
Nu ligger gruvorna öde till 1619 då Gustav II Adolf låter några borgare i Västervik starta gruvdrift, de insåg dock snart att de behövde erfaren hjälp och införskrev från Holland några valloner som var villiga att fortsätta driften. Från 1621 och några decennier framåt bearbetades malmfältet på kopparmalm med framgång. År 1655 läggs gruvor och verk ner för att inte tas upp förrän 1738 då man åter börjar bearbeta kopparmalm. På grevens initiativ startades gruvbrytning och ett kopparverk anlades som dock lades ner efter en kort tid, på grund av dålig lönsamhet. Kobolt upptäcks i början av 1770-talet utvinning sker parallellt med kopparbrytningen ända fram till 1803 då verksamheten återigen tillfälligt upphör i Gladhammars bergsbruk. Mellan år 1819-1826 utvinner man återigen kobolt, därefter är driften nerlagd fram till 1870 då man påträffar en rik koboltmalm. Vi vet att man under 1800-talet har uttagit 4 260 ton koboltmalm (6-procentig malm). Det gör Gladhammarsgruvorna till Sveriges genom tiderna största koboltfyndighet. Kobolt har flera användingsområden, det viktigaste är som legeringsmetall i hårdmetaller, men mineralet används även som torkmedel i svart tryckfärg och koboltsalter som är blå, har använts i hundratals år för att färga glas, porslin, lera och emalj. Mängden koppar som tillverkats är liten, endast 320 ton. För järn saknas uppgifter om tillverkningsmängd. Under 1800-talet arbetade drygt hundra personer med brytning och förädling.
I bildens mitt syns den mörka öppningen till Stollgången, en gruvgång som går från bergets fot 156 meter rakt in till Tyskgruvan i Holländarefältet. Gången användes för att avleda vatten ur gruvan, man sparade in pumpar.
Miljöbelastningen från den gamla gruvan och gruvavfallet på berget Har varit stor. På berget låg ca 50 000 kubikmeter avfall från mer 400 års produktion. Västerviks kommun har under några år arbetat med miljöproblemen vid det gamla gruvområdet ”Käringryggen”, varifrån det läckte stora mängder metaller ut i Tjursbosjön och vidare i sjöarna nedströms för att till sist hamna i skärgården. Inför saneringen genomfördes en arkeologisk förundersökning av Kalmar Läns Museum, Dalarnas Museum och Västerviks Museum och sammanställningen av resultatet var klar i mars 2010. Saneringsarbetet startade 2011 och kom i första hand bestå i pluggning av Stollgången, avlägsnande av varp och slagg samt omhändertagande av det finkorniga avfallet. Därmed skall spridningen av framförallt koppar till sjön minska med upp till 90 procent.
Läs mer om projektet på Västerviks kommuns hemsida.
– Vandringsleder
De tre vandringslederna i Gladhammar utgår från Lunds by. Den röda leden, 4,5 km är en historisk led till Gladhammars ödegruvor. Den blå, 9 km lång, erbjuder naturvandring förbi gamla torp och genom Gladhammars by. Byn omnämns första gången i början av 1300-talet som Klathambrum och har givit namn åt socknen. Vid vandring på den gröna leden, som är 15 km lång, passerar man bl.a. fågeltornet vid våtmarken Lilla Tolen.
– Valstad kvarn
Valstad kvarn är ett besöksmål vi rekommenderar. Miljön är från 1700-talet och utgörs av två byggnader, en äldre som fungerat som benstamp samt den egentliga kvarnbyggnaden som är från 1867. En vacker plats att rasta vid. Kvarnen är på senare år upprustad med ny vattenränna och nytt vattenhjul.
– Smalspåret
Smalspårsjärnvägen Västervik – Hultsfred är den ”röda tråd” – sju mil lång – som binder samman cykel- kanot- och vandringsleder med en rad intressanta besöksmål i Tjust. Från exempelvis Verkebäck kan man ta tåget – eller varför inte cykeln på tåget – och påbörja en spännande resa. Det finns oräkneliga skatter att upptäcka längs banan, bland annat en f.d. järnvägsrestaurang ”Den Gröna Tuppen” som är ett K-märkt stationshus.
För info se Tjustbygdens Järnvägsförening, www.hwj.nu eller info@hwj.nu